Simningen i Nice sett från atleterna: platt hav, sol i ögonen och smällar vid första bojen

Lugnt vatten, på riktigt

De som simmat i Änglabukten beskriver den som «lugn, platt och vacker»: en finisher från 2024 satte sin bästa tid på distansen efter att ha fruktat simningen på grund av för lite träning. Berättelser från olika år är eniga: svag ström och utmärkt sikt.

Det verkliga problemet: människorna

En atlet från 70.3-VM 2026, som startade nära de första vågorna, berättar att gruppen tände till direkt fram till första bojen och att han fick jobba för att hålla sin position. Efter vändningen bländade den nyss uppstigna solen bakom berget alla: man simmade diagonalt, precis som på banskissen, med sikte på bojen. På den sträckan bildades små klungor, med trängsel och en hel del smällar, och man kom ikapp atleter från tidigare vågor, med ständig slalom.

Wetsuit eller inte

På 70.3-VM 2026 simmade man utan wetsuit: de som gjorde det medger att den uteblivna flytkraften blottade tekniska brister och kostade energi. För fulldistansen beror det på vattentemperaturen, så träna på att simma 3,8 km även utan.

Vad du bör göra

• Välj en våg där du faktiskt hör hemma: trafiken märks under de första 400 m.
• Testa mörka eller spegelglas för motljuset efter första vändningen.
• Öva på att simma diagonalt utan att lyfta huvudet för mycket: varje blick framåt kostar.
• Instigning från klappersten: simskor eller sandaler, inom reglernas gränser.

AI-sammanfattning av atleternas offentliga berättelser; inga citat tillskrivs verkliga personer.